Gudinna Wiki VisaÄndraBifogaVersionerUppdateratSökKarta

Du bestämmer handlingen

En mörk novemberkväll kunde man se Johan irra runt i friluftsområdet. Han stoppade handen i fickan, fingrade på kniven och kände sig stolt. Så länge han kunde minnas hade alla sett honom som en hopplös tönt. En 27-åring som bodde hemma hos mamma. Men nu skulle han visa vem det var som bestämde. Eva hade skrattat åt hans tafatta kontaktförsök. På långt håll såg han Eva stå vid bron. Han tog upp sin burk med Rohypnol, och hävde i sig alla 13 tabletter som fanns kvar.
Han började åter fingra på kniven, höjde blicken och såg den dam hade älskade så mycket stå där och flina åt honom.
Ikväll tänkte han, ikväll ska dom få känna min vrede, ikväll är det jag som skrattar, ikväll är min kväll.
Han slängde burken och gick med bestämda steg mot Eva, kramade hårt om kniven, han kände hur vreden exploderade inom sig. Plötsligt kände han att han att all Rohypnol hade gjort honom törstig, så han tog upp sin enliters-tetra lättmjölk ur rockfickan och drack den. "Mmm, godaste mjölken på länge", tänkte han.

Men någon hade hällt 3 dl LSD i mjölken. Hela världen blev plötsligt hans vän, tillochmed bilarna på E4an. "E4an är sunk deluxe", sa Johan, och började kasta äpplen på bilarna. Av någon konstig anledning träffade han bara soc-fallen i sina Volvo 140, och inte de vackra borgarna från södra Östergötland i sina fina BMW. "Äh, det här var tråkigt" tänkte Johan och gick tillbaks till bron. LSD-ruset hade försvunnit, och han såg att Eva stod kvar.

Eva (som precis hade gått med i Stavfelsfronten) sa åt Johan att han var tvungen att sluta med sin självdestruktiva livsstil men då kom Johan och tvingade Eva att dricka resten av mjölken. Helt plötsligt blev Eva en technorejvare med jättekonstiga självlysande byxor och en spejsad t-shirt. Hon började känna sexuella känslor för en hund som stod kopplad vid bron, och bjöd hunden på LSD-mjölken. Hunden blev genast estet och sprayade ner hela Norrköpings centrum i rosa. Eva gick vidare i natten, tills hon mötte Heinz.

Detta år hade inte varit som andra. När Heinz var liten hade det inte funnits några näckrosor i vattnet. Detta var för länge sedan, och knappast någon hade märkt förändringen då antalet näckrosor stigit så långsamt. Dessutom hade alla i staden (utom Heinz) bott där sen födseln, och sakta men säkert vant sig vid förändringen utan att lägga notis om den. Att barra en av invånarna hade varit utomsocknes kan tyckas förvånande, men här åsyftas inte en rumslig resa utan något helt annat. Hur som helst hade människorna i staden vant sig vid växterna och såg dem som vackra blommor. Men Heinz visste bättre, eftersom han hade varit ute i vida världen och sett i främmande länder hur människorna blivit dränkta av havsvidunder.

Se, sade han och pekade ned i vattnet, demonerna bor i vattnet, och när som helst kan de komma upp och anfalla oss. Men alla andra skrattade bara åt honom. Det är bara näckrosor sa de. ”-Demonernas armar ", förklarade Heinz. De kommer och tar oss.

Nästa morgon när han vaknade sa Heinz genast för sig själv: "Demonerna är mitt ibland oss, de skonar oss inte." Han sprang upp från sängen och ställde sig på balkongen. "Demonerna är mitt ibland oss!", ropade han. "Barrikadera era dörrar, spika igen fönstren!” Men folket skakade bara på huvudet. Heinz som inte stod ut längre tog sin gummibåt och for igenom kommunens alla sjöar. Inte nog med det, han öppnade även dagnvattenbrunnarna, dock utan att finna något. Han blev så orolig så han beslöt sig för att köpa ett gevär, ifall att han skulle stöta på en demon. Det gjorde han dock inte, ty demoner är synnerligen skickliga på att hålla sig dolda. Allt eftersom han letade drömde han allt mer om vilken hjälte han skulle bli. Heinz skulle ju faktiskt frälsa sin stad, en nog så svår uppgift för en dödlig. Så småningom förstod han dock att uppgiften var honom övermäktig, han kunde ju inte vara på alerten dygnet runt. Trots allt skulle det vara bättre att dela äran med någon annan än att misslyckas ensam. Så han köpte sig en hund. Han köpte många hundar. Han anställde folk och gav var och en ett gevär, och de sökte i treskift dygnet runt, dock utan att finna något som på minsta sätt kunde liknas vid en demon. Vartefter fler och fler anslöt sig till Heinz och hans gäng började stadens invånare vid det här laget bli oroade, och började lyssna på deras varningar. Många började hamstra som inför för en belägring, och följaktligen tog affärernas hyllor slut. Borgmästaren Lisa Person beslöt att införa ransoneringskort

Heinz’ idéer vann gehör hos polisen, vilka strax visade sig vara villiga att bistå honom. Tyvärr såg aldrig någon polis någon demon öga mot öga, men lyckligtvis kunde man med hjälp av starka indicier arrestera tio personer för att ha erbjudit demonerna mat och husrum. Nio fall var solklara, och de hade erkänt nästan omgående sedan de fått reda på vilken triumf åklagaren hade på hand. Det tionde hade dock varit en svår pärs for honom, speciellt som den åtalade hade varit totalförlamad sedan födseln. Det var en stor bragd att fälla denne. Straffen blev givetvis döden, men först fick de dömda delta i ett triumftåg genom staden. Man kunde känna historiens vingslag, så måste det ha sett ut i det gamla Rom när generalerna återvände i vagnar dragna av de besegrade slavarna efter en stor seger för att belönas av Caesar.

Avrättningarna skulle utföras offentligt, "enom till straff och androm till varnagel", men så mycket varnagel kan man nog inte säga att det var, då allmänheten snarare uppfattade det hela som ett skådespel än ett straff. Hela staden hade samlats på stadion och publiken jublade när Peter Nestorson trädde in. Han hade befunnit sig på stadion förut, då i form av fotbollsspelare, men en olycka hade avbrutit hans karriär. Men turligt nog hade Heinz strax efteråt kommit till makten och utnämnt honom till kommunens överstepräst, då han visste att den forne talangen fortfarande skulle locka folk. Dessutom var han borgmästarens kusin och kunde användas för att påverka henne.

En gammal gubbe gav till ett kort skrik innan prästens vassa kniv skar av halsen. Hans kropp hade inte upphört med dödsryckningarna förrän inälvorna var utrivna och prästen synade dem för att försöka utläsa omen. Nestorson tog sedan ut hjärtat och lade den i den flammande altarskålen framför Oden och förkunnade som vid alla andra festivaler att tecknen var gynnsamma och att de kunde fortsätta. Så fort prästen återvänt till publiken släpptes de kvarvarande nio ut, tillsammans med totalt lika många björnar och kattdjur. Några var ganska spinkiga, man hade nämligen försummat de stackars djuren på zoo eftersom alla varit upptagna med demonerna. "-Döda!" ekade det från publiken Lisa Person såg en kraftig en släpa bort en matrona till ett lugnt hörn där den kunde njuta av sin måltid. Tydligen var det flockledaren ty de andra vågade inte störa. Medan hon såg på började den äta av sitt offers ansikte. De är sjuka, tänkte hon och vände bort huvudet i avsmak. Det var förmodligen tur för borgmästaren att resten av publiken inte kunde läsa tankar för då hade hon säkert blivit lynchad som förrädare. Till slut blev det för mycket och efter att ha kräkts tre gånger gick hon hem, fast besluten att säga upp sig och resa bort från denna galna stad tills den blivit någorlunda normal igen

Men var skulle hon resa? Den ende som hade varit utanför kommunen var Heinz, och det var han som hade orsakat masshysterin. Ändå fanns det knappast något val för den som vill behålla förståndet. Så hon packade det nödvändigaste i ryggsäcken och började gå i riktning nord, det väderstreck Heinz en gång hade rest i. Det vanliga sättet att komma ur staden hade varit genom två tunnlar, men den var stängd för gående, och följaktligen olämplig i Freuds mening. Visserligen kände hon inte till någon annan utfart, men i hopp om att finna en, utan att behöva bestiga berget som tunnlarna gick igenom, fortsatte hon gå längs hamnområdet, och mycket riktigt, efter att ha passerat en stor fabrik fanns där en gångled. Den var dock krokig och backig, så efter två timmar hade hon bara kommit till ett köpcentrum 7km från staden. Eva stod där på parkeringen och vrålade "VARFÖR JUST JAG?! KUNDE NI INTE HA VALT NÅGON ANNAN TILL DEN HÄR MENINGSLÖSA HISTORIEN?!?!?"

Det blev helt tyst i ett par sekunder, sedan hördes en dånande röst från himlen

.. det här är så absurt.

Uploaded Image: bygga.gif- Bygg lite om Eva's fritid!

Referenser till aktuell sida